Ett år i New York

A photo posted by @ukiro on

 

För en vecka sedan i dag är det ett år sedan jag satte fot här med ett visum i passet. Ett år som New York-bo.

Så vad har hänt under det här året då?

Lägenhetsjakten slutade av allt att döma bra, men sedan har det varit en väldigt tålmodig väntan på att ha råd att köpa alla pryttlar man behöver, från soffa till stekspade. Att få börja om från noll och forma ett nytt hem är fantastiskt lärorikt och jag tror min kunskap om (och smak för) heminredning har uppdaterats avsevärt under det här året. Än är vi inte klara heller: Det fattas fortfarande ett skrivbord, mattor, byråer och en mer permanent ersättare till våra tillfälliga nödstolar. Vi har i alla fall fått högtalarna på plats, så nu känns det som ett riktigt hem.

Jobbet har varit bitvis otroligt slitsamt, 2014 går till historien som ett av de tuffaste åren i mitt liv även om det inte vore för flytt till ett helt nytt land. Det har (med nöd och näppe) gått an ändå, men det är tydligt att 2015 behöver bli lite mer strukturerat för att det här ska vara hållbart eftersom fritid, träning och socialt umgänge har varit nästan totalt frånvarande under det här året. Har jag inte tid att ta del av något av det som gör New York en så fantastisk plats kan jag  ju lika gärna bo i Njurunda.

Kontoret har varit lite av en kompromiss där vi delat yta med två andra bolag. Utan ett eget, ordentligt kontor känns det inte som att gå till ett riktigt jobb, och nu efter ett år börjar jag vara trött på den känslan. Lyckligtvis har vi en egen vrå på gång nu, dessutom på promenadavstånd hemifrån så jag slipper den infernaliska boskapsvagnsträngseln på L-linjen.

Det jag kan sakna från Sverige är mest triviala saker, som svenskt toalettpapper i stället för det sockervaddsporösa Buttericks-papper de kör med här, eller att man alltid listar näringsvärden per 100 gram i Sverige medan amerikanerna har ”per serving” vilket aldrig är en rimlig mängd och som varierar mellan alla varor. Men förstås också familj och kompisar, även om jag hunnit träffa de flesta åtminstone en gång under året. Sist men inte minst saknar jag Martins Gröna, världens bästa lunchrestaurang. Jag har hunnit bli 100% vegan sedan flytten hit, delvis för att det är lite enklare här, men Martins mat kan ingen mäta sig med.

Skulle jag flytta tillbaka till Stockholm nu skulle jag nog sakna en massa saker jag inte fullt ut inser att jag uppskattar här, men bland de mer uppenbara grejerna finns förstås den genomgående känslan av den direkta tillgången till allt man någonsin kan tänka sig, den ogreppbara elektriska energi som all stadens aktivitet dansar ovanpå och känslan av att vara i hela mänsklighetens epicentrum.

När vi promenerade över Williamsburgsbron här om veckan slog det mig att jag verkligen känner att jag bor här nu, att den här staden är mitt hem. Det känns inte tillfälligt, trevande eller främmande. Jag bor i New York i både kropp och själ, och jag trivs väldigt bra med det. Så vi kör ett år till.

Standard

Det oändliga utbudets förbannelse

I Sverige orkade jag aldrig riktigt upprätthålla optimala val bland pensionsplacering, elleverantör, telefonbolag, försäkringsbolag och allt sånt där. Jag tror många känner igen sig: Man har varken tid eller ork att sätta sig in i allt och det får bli något som är ”bra nog”.

Här är allting hundra gånger värre: Ska man köpa en kastrull finns det 40 olika märken och serier på ett och samma varuhus, man ska välja mellan fler banker som i sin tur har fler kontotyper och kortvarianter, det finns fler gymkedjor och fler internetleverantörer och fler sorters salsa i texmexhyllan och fler fina lägenheter i fina lägen.

Sabbaten verkar ha rundats av (den varar väl från solnedgång fredag till solnedgång lördag va?) för en av chassid-snubbarna som visat oss runt har börjat maila igen och vill veta vilka lägenheter vi gillat, men jag kan inte svara för hjärnan är helt överlastad av alla intryck och valmöjligheter. Den vi bor i tillfälligt är bra på många sätt, men vi har nu kikat på två som nog ändå är bättre och dessutom totalt nybyggda.

Den ena har helt magisk utsikt mot Manhattans skyline från både vardagsrum och sovrum, som vetter mot en park, har trippelglas i fönstren och riktigt seriös ljuddämpning mellan våningsplanen, löstagbart duschhandtag och normala jävla blandare som i Sverige och inte de separata vreden för varmt och kallt som man aldrig får någon ordning på. Det är 100 meter till ett crossfit-gym med separata tyngdlyftningsklasser men det tar 6-7 minuter att gå till tunnelbanan (vilket är INGENTING egentligen men allt är relativt) och eventuellt läget kanske känns lite ”off”, speciellt nattetid. Det finns inget gym eller ”door man” och hyran är ändå bara 25 dollar under min maxgräns.

Det andra stället ligger nästan exakt mitt i hippaste kvarteren kring Bedford avenue men otroligt nog ändå på en tyst gata, har mycket närmare till tunnelbanan, närmare till allt annat också förutom crossfit-gym som verkar vara olidliga 3 kvarter bort, bemannad reception 24/7, gratis frukost i lobbyn varje dag(!), baskethall och stort gym (om än utan fri skivstång), fet takterass men inte riktigt lika fin utsikt som andra lägenheten, fast duschmunstycke och mongoblandare plus att den kostar ännu lite mer, 30 dollar över maxgränsen.

Planlösningsmässigt är det extremt lika och båda känns rejäla. Båda har också den helt efterblivna konstruktionen att köksfläkten bara roterar luften i lägenheten genom att blåsa ut det från spisen i ögonhöjd. (Note to self: Ta det lugnt med habaneron för att inte bli pepparsprejad i plytet.)

Ljuddämpad superutsikt eller nära-till-allt och mer lyxlarv för pengarna? Jag veeeeet att det kanske är minst synd om oss av alla på hela planeten just nu men det här är ändå jobbigt.

Standard

Boende i NYC, del 4

Den här serien inlägg om bostadsmarknaden i New York kommer aldrig ta slut. Herregud vilken infernalisk djungel detta är. Eller nej, en djungel är ju ändå någon sorts fungerande biologiskt system. New Yorks bostadsmarknad är som ett svart hål: Vansinne, kaos, oändligt tryck och ingenting om vad som egentligen sker där inne går att förmedla till utsidan.

Det låter säkert som ljugskryt men jag tänker ändå påstå att när det gäller att researcha the everliving shit ur nånting så är jag väldigt, väldigt svårslagen. Visa mig en planritning eller foto från en toalett i Williamsburg så kan jag säga vilket hus det är. Jag skojar inte. Sedan jag skrev på mitt anställningskontrakt den andra april har det tagit mig flera hundra timmar av vanvettigt, maniskt och besatt klickande genom tusentals och åter tusentals lägenhetsannonser, många tiotals timmar i Google street view och Apple maps, snurrande och spejande, att bygga upp den koll jag har nu.

Ändå hade vi 5 dygn innan avfärd ingenstans att sova första natten. Detta beror mestadels på att fejden mellan staden New York och AirBnB har gjort att utbudet för sublets, alltså där man hyr en hel lägenhet under en månad eller mer, har kollapsat helt. Det finns lägenheter kvar på AirBnB men de är få, ofta dyra och många svarar inte när man försöker kontakta dem. Detta gjorde det extremt svårt för oss att fixa temporärt boende första månaden, för hotell blir åt helsike för dyrt och vi ville ha ett ställe med riktigt kök så vi slipper äta exakt alla måltider ute under en hel månads tid.

Vårt tillfälliga boende hittade jag i stället via Craigslist, en site jag länge undvek eftersom det är så frustrerande att filtrera guldklimparna ur den avföringslavin som ständigt flödar där. Men i ren desperation ett par dagar innan avfärd kikade jag ändå, och kände igen de exponerade takbjälkarna från lägenhetsannonser jag sett och visste att det var ett av våra favorithus.

Anledningen till att vi får hyra den här är att det egentligen inte existerar någon uppsägningstid på lägenheter i New York. Man hyr årsvis och då är man helt enkelt skyldig hyran i ett år. Tjejen som har kontraktet på den här har fått jobb in en annan delstat och måste flytta, men har 6 månader kvar på sitt avtal. Hellre än att betala all hyra för en lägenhet hon inte bor i så får vi nu hyra den för mindre än vad hon betalar så att hon åtminstone kan dämpa sin förlust lite.

Det luktar riktigt mystiskt ute i korridoren men allt är fint och relativt robust, med undantag för att sovrumsdörren är för stor för sin dörrpost så den inte går att stänga. Vi har kikat på lite andra nybyggen i helgen och byggstandarden är verkligen inte imponerande för någon som är van svensk nivå. De bygger ”vinprovningsrum” och annan bullshit men köksinredningen i själva lägenheterna får valfri rea-produkt från Jysk Bäddlager att likna handsnidat ädelträ.

Standard

Provpackning

Tanken är att bara åka med necessär, laptop, kläder och skor för att sedan skeppa över lite hårdare paket om ett kvartal eller så. Vi flyger Norwegian som bara tillåter 20 kg per incheckat bagage (mot mer normala 23 kg) men vi har köpt till en extra väskplats var så vi får ha med 10 kg kabinbagage och två väskor à 20 kg för en total på 50 kg.

Som någon sorts genrep för detta har jag i dag röjt genom garderoberna ytterligare ett varv och sorterat ut kategorin ”vill behålla men måste inte följa med mig på första resan”. Sedan har jag vägt varje kategori—t-shirts, tröjor, byxor, skjortor, kostymer, osv—för att se hur jag ligger till. Just nu: 65 kg.

Jag har lite att jobba på.

Standard

Den stora rensningen

Trots att jag haft siktet på detta så otroligt länge så är det mycket som inte blev gjort förrän jag hade visumet i handen. Jag kunde ha sorterat igenom gamla papper, sålt grejer, sorterat bråte i skåp. Men i någon sorts tillfällig formsvacka blev jag väl lite vidskeplig och beslöt mig för att inte ta ut något i förskott. Straffet för sådana dumheter är att man får sjukt mycket att göra på kort tid.

Jag lyckades till slut välja ett förråd att hyra, och kan säga att jag tror det kvittar om man väljer Shurgard, Pelican, City Self Storage, Minilager i Stockholm eller någon av de andra: Det är ungefär samma sak. Jag gick först på läge, ändrade mig fort till att kolla på pris, insåg tt vissa har konstig takhöjd eller t ex en pelsre mitt i förrådet, och det som avgjorde för mig blev i slutändan försäkringen som var bra och billig hos mitt alternativ. Jag tänker inte säga vad jag valde, för där står nu runt 6000 skivor och ett par väldigt, väldigt fina högtalare. Men ska du hyra förråd, åk och titta på dem först!

Som alltid inbillar man sig att man har ”4 flyttkartonger, max” och får ihop mer än det dubbla på nolltid. Men vi har också gjort oss av med byråer, sängram, hyllor, böcker, affischer, musikstudioprylar, datorprylar, och fan vet allt. Blocket och Facebook har räddat oss från ännu mer flyttande, men det behövdes ändå 6 turer med släpvagn till förrådet och en till soptippen. Jag begriper inte hur vi hade löst detta utan min superhjälte till pappa.

Det har också städats och röjts infernaliskt i den allt tommare lägenheten, vilket vi kan tacka Emelies mamma för. De dagar som återstår innan vi sätter oss på planet på fredag känns plötsligt som en rimlig tidsplan, vilket jag nog inte hade sagt i fredags. Att jag ska vara ledig tills vi åker hjälper, Emelie ska däremot jobba och är lite mer stressad än jag.

Återstående ångest är hur jag ska få ner alla kläder och skor i resväskorna, och förstås den lilla detaljen att jag inte vet var vi ska sova första nätterna än. Om 5 dygn sitter vi på planet.

Standard

New York och AirBnB

För att kunna leta lägenhet i lugn och ro på plats tänker vi bo tillfälligt första månaden, men då AirBnB mötts av en del juridiska hinder det senaste halvåret och nu råkat ännu värre ut så har det plötsligt blivit väldigt trassligt och/eller dyrt med den här första månaden. Grundproblemet är att man inte får bedriva hotellverksamhet utan ett tillstånd. Det verkar vara okej att hyra ut om man är hemma samtidigt som hyresgästerna (dvs hyr ut ett rum) men vi vill gärna ha ett ställe för oss själva och den sortens uthyrning ligger sämst till rent juridiskt.

Jag är inte så sugen på ett scenario där den tilltänkta hyresvärden får kalla fötter dagen innan man ska anlända, så nu försöker jag hitta andra alternativ. Det finns ju mer laglydiga lägenhetshotell men de är klart dyrare och en hel månad på någon sorts vandrarhem känns otroligt opepp.

Standard

Allt man samlar på sig

Det är ju helt magiskt så mycket skit man samlar på sig som man inte under några omständigheter kommer ha glädje av igen, men som ändå hängt med i två-tre flyttar redan och står där i förrådet till ingen som helst nytta. Nu åker skiten ut i alla fall, och jag ska verkligen försöka att inte upprepa de där hoarding-tendenserna i New York.

Standard

Boende i NYC, del 3

Det är extremt svårt, för att inte säga omöjligt, att styra upp en permanent och bra boendelösning i New York medan man sitter i Sverige om man inte har fantastiskt bra kontakter eller är svinrik. Så i väntan på att åka har jag försökt lista ut exakt vad man bör känna till och ta hänsyn till. Jag ska försöka lista de viktigaste delarna jag hittat.

De allra flesta i New York hyr sitt boende. Det finns motsvarande bostadsrätter men jag gissar att den som har råd med de priserna inte sitter och läser den här bloggen för tips. Eftersom staden har en fantasiljard innevånare finns det också väldigt, väldigt många lägenheter i omlopp, så att hitta ett boende är i sig inget problem. Kruxet uppstår när man ska hitta ett bra boende.

Till skillnad från uppstyrda Sverige är det väldigt vanligt med mäklare även för hyreskontrakt i New York. De anses av många ha ett existensberättigande i nivå med könsvårtor och tar ut en avgift för förmedlingen, inte sällan 15% av årshyran. Det är väldigt mycket pengar, men kan också vara förhandlingsbart om man har lite is i magen. Det finns lägenheter utan denna avgift (det brukar då alltid stå “NO FEE” klart och tydligt) men nästa sak att hålla koll på är om hela fastigheten är hyreslägenheter eller om det är “condos” (condominiums), alltså typ bostadsrätter, som ägaren hyr ut. Regelverket för dig som hyresgäst är nämligen rätt olika i de två fallen, och det verkar vara vanligare att condos hyrs ut utan förmedlingsavgift.

Många verkar gå in i bostadsjakten med den ädla avsikten att minsann skippa hela mäklarträsket men trillar ändå dit i slutändan. Jag tänker ju också att jag minsann ska fixa det på egen hand men för många uthyrare är det väldigt smidigt att låta en mäklare fixa hyresgästen i stället för att själv krångla på med avtal och annonser, så vill man ha en sådan lägenhet har man inget val: Man måste gå genom mäklaren.

Prissättningen är relativt fri, det finns lite lagstiftning förstås men mestadels regerar någon form av marknadshyra. Det gör att fina områden, som Tribeca på sydvänstra Manhattan, är ohyggligt dyrt medan ytterområden i Harlem, Queens och Brooklyn nästan är billiga med Stockholmska mått. Vanligen kräver värden att hushållet har en årsinkomst på minst 40 gånger månadshyran före skatt, men vill man bränna ännu mer på sitt boende går det komma runt detta med en borgenär, som då i bland behöver tjäna 80 gånger månadshyran. Som inflyttande svensk kanske man har tur nog att arbetsgivaren kan tänka sig att gå in som borgenär.

Utöver eventuell mäklaravgift så brukar man alltid behöva lägga en deposition på en eller flera månadshyror. Hur många beror lite på vad det är för lägenhet och kanske främst på vad man har för kreditvärdighet eller “credit rating”. Detta är ett ämne för ett helt eget bloginlägg men går ut på att de stora amerikanska bankerna rapporterar in din återbetalningsdisciplin på kreditkort och lån till tre olika kreditbyråer, som sedan i sin tur sätter en poäng på dig som kan bli högre med tiden om du håller ordning på ekonomin. Kruxet är att Visa, Mastercard eller ens American Express utfärdade i Sverige inte genererar någon som helst credit rating i USA, så som Svensk har man ingen poäng alls, vilket ofta anses värre än att ha 0 poäng. Då kan en hyresvärd kräva upp till ett års hyra i deposition, vilket blir helt sinnessjuka pengar. Även här kan det då vara bra med en borgenär, men glöm inte att antalet månadshyror i deposition kan vara förhandlingsbart.

Jag har i huvudsak letat lägenheter på Streeteasy.com. Det finns massor av andra sajter men den verkar störst och bäst, plus att den har en hel del annonser som inte finns någon annanstans. Här kan man skapa ett konto och spara sina finjusterade sökningar så man får mail med nya träffar varje dag, plus att man kan prenumerera på info om olika byggnader. Den funktionen har jag kört rätt hårt genom att jag i Apple Maps vridit och zoomat på alla hus som ser bra ut på rätt gator och sen letat upp dem på Streeteasy för att kolla planlösningar, prisläge, interiörbilder mm. Gata upp och gata ner har jag gjort detta med kanske 200 hus. Det har tagit perverst lång tid men jag har närmast savantautistisk koll på Williamsburg nu. (Tips: kolla efter hus som är under byggnation på Apple-kartorna eller Google maps, för de kanske blir klara och har inflyttning lagom till man ska flytta.)

Vissa kollar på Craigstlist, en sajt som är för Blocket vad en kulram är för en iPad, och visst kan man göra mäktiga fynd där men det är sjukt mycket spam och slagg och oseriösa hustlers att jag inte orkar.

När man kollar på lägenhetsannonserna så får man filtrera väldigt, väldigt mycket av informationen. Bilderna stämmer rätt sällan: Det är ofta från en annan lägenhet, i samma hus om man har tur, och är det fina foton kan man satsa ena njuren på att det är bilder från en referenslägenhet och inte alls från den som annonsen gäller. Det för oss till de äkta bilderna: De är oftast tagna med vad som har samma megapixelantal som en potatis och är inte sällan roterade åt fel håll, suddiga och tagna med blixt rakt in i väggen. Ambitionsnivån hos de här mäklarna är inte direkt skyhög, men att de kommer undan med sådana pissbilder signalerar också hur stor efterfrågan är.

Man får också akta sig för 3D-bilder. Vissa börjr bli så bra att man nästan luras för en sekund, men ett annat hyss är att de klipper in 3D-möbler i bilder på en kal lägenhet för att ge en känsla för skalan och få rummet att se mer ut som ett hem. Kruxet är att de inte sällan klipper in de här möblerna alldeles för smått så det ska se skitstort ut.

Nästa detalj är det här med lägenhetens storlek. Kvadratfot kan man lite grov räkna om till kvadratmeter genom att dividera med 10 och dra av lite till, så 645 kvadratfot är typ 60 kvadratmeter. Problemet nu är att de i 9 fall av 10 blåljuger med denna siffra. På Streeteasy kan man ofta hitta planritningar och där står i bland rätt siffra, om än mätt längs ytterväggarna, men i bland står bara innermått per rum. Lägger man ihop dem eller mäter ritningen själv märker man att det där med “HUGE ONE BEDROOM 750 SQFT” snarare handlar om 48 kvadrat. Hur de kan komma undan med detta ljugande begriper jag inte, men så är läget.

Om man som jag kikar efter nyare hus så ingår ofta en del lull-lull runt omkring, t ex det i Sverige nästan totalt okända fenomenet doorman, som alltså är en sorts receptionist för byggnaden. Det är praktiskt om man t ex beställer hem saker för då kan hen signa Fedex/UPS/DHL-leveransen, men annars vetefan om det är nåt att ha. Jag kanske får tillfälle att utvärdera det på riktigt, vi får se. Det kan också finnas gym (vilket vanligen är några fjutthantlar, ett par löpband och med lite tur nån kackig multigym-maskin), kanske takterass, ett cykelrum, osv. I de allra lyxigaste husen finns ofta stor simbassäng, i bland rent av 50-metersbassäng (!!!), vinkällare, nån sorts room service, lite mer seriösa gym mm men det bekostas förstås av hyran. Jag skulle ju själv gärna se att det fanns skivstång och lyftarplattform, annars betalar jag hellre för gym någon annanstans och vad kostar det att hålla en jäkla 50-metersbassäng i skick egentligen? Kanske inget jag prioriterar.

Standard

Boende i NYC, del 2

New York är en häxkittel där allt ingår. Alla tänkbara och otänkbara religioner, hudfärger, nationaliteter och recept på guacamole. Men hur mycket man än rör i grytan så blir inte blandningen helt jämn, så man får Chinatown i sydöstra Manhattan där det säljs för vetenskapen okända mollusker ur stora tunnor på gatan och Lee Avenue i Brooklyn där alla skyltar är på hebreiska och man får konstiga blickar för att man inte har korkskruvslockar. Man kan ju älta sitt PK-mantra om fördomsfrihet hur mycket man vill, men i slutändan känns det lite avigt att vara den enda vita människan så långt ögat når, och man ser ganska tydligt hur alla blickar man möter säger “du är ute på djupt vatten nu, kexet”. Som inflyttad svensk har jag tillräckligt mycket annat att ta hand om, så jag tror jag väljer att avsäga mig gentrifieringsansvaret och väljer i stället ett område som känns rätt soft från start. Det blir lite dyrare och även om man kanske kan göra värsta kapet på en lägenhet i ett område som blir najs om 3 år så vet ju inte jag ens om jag är kvar så länge.

Eftersom jag fått uppleva blickarna vid Lee Avenue och dofterna i Chinatown så jag började läsa på om hur all uppdelning är. Wikipedia har förstås en bra artikel, New York Times bjuder på bra grafik (plus den här interaktiva versionen för hela USA) och Nymag.com har tagit fram detta helt fantastiska test (se länk på högersidan för att tweaka parametrarna till ditt eget behov) som objektivt rankar alla områden baserat på massor av parametrar.

Vi har kommit fram till att vi siktar in oss på Williamsburg i Brooklyn, dels för att det är där vi spenderat mest tid under tidigare besök så vi vet vad som väntar oss, och dels för att där finns en massa människor i vår ålder med liknande intressen. Där finns nya, fina hus och det är nära till Manhattan både med cykel och med tunnelbana.

Men, och detta måste verkligen påpekas, man ska ha jäkligt klart för sig är att man KOMMER möta människor från planetens alla hörn och man kommer få anledning att fundera över ämnen som tolerans och fördomar. New York har så vitt jag förstår världens mest uppblandade befolkning: Ingen annanstans finns så många nationaliteter och språk representerade som här.

Det är förmodligen en sjukt dålig idé att basera sitt stadsdelsval på census-data eller webbtester, så min absolut främsta rekommendation är att åka dit och vid sidan av turistandet spendera lite tid, både dagtid och nattetid, i det område du är nyfiken på. Oavsett vad det står på internet så måste det ju kännas bra, och man kan ju hitta en magisk liten bakgata nästan var som helst.

Standard
280408_10151649097147224_1960754627_o

Boende i NYC, del 1

Jag har inte skrivit på ett tag, mycket på grund av det där känslomässiga vakuumet som infann sig när det var klart. Det som hänt sedan sist är att jag förnyat mitt pass och skickat in det och CV till visumadvokaten som nu är i full färd med att trolla fram mitt arbetstillstånd. Jag sitter alltså bara att väntar, och under tiden googlar jag lägenheter ungefär all vaken tid.

Här i Stockholm har vi en hyresrätt. Man får hyra ut den i andra hand om man har särskilda skäl, vilket jag och damen i Familjebostäders kundtjänst tror att ”jobb i NYC” ska kvalificera som. Kruxet är att man måste göra en speciell ansökan där man anger vem det är man vill hyra ut till. Eftersom min arbetsgivares kunder i Stockholm ännu inte är underrättade om att jag drar iväg så kan jag inte börja ragga hyresgäster på Facebook, vilket jag vill göra eftersom man helst vill hyra ut till en vän eller kompis kompis. Frågan är om vi kommer hitta någon på tillräckligt kort varsel när det väl är helt 100% officiellt.

Om vi inte hittar en hyresgäst eller mot förmodan får avslag på att hyra ut i andra hand måste vi säga upp lägenheten, och med tre månaders uppsägningstid kan det ge en ganska smärtsam dubbelhyra. Dels har vi ju en hel del andra utgifter i samband med flytten och dels är det inte direkt gratis att hyra bostad i New York. Faktum är att det är svindyrt.

Det finns massor av bostäder; En så enorm stad har givetvis (tio?)tusentals lägenheter lediga. Problemet är att de allra, allra flesta av dem håller en klart lägre standard än den kalasfina, rejäla, tysta och nybyggda 3:a vi har här i Stockholm. I New York kan man inte stava till dubbelglas och trots närmast nordiskt vinterklimat är man inte alltid särskilt mån om att t ex inte ha synliga glipor kring fönstren. Jag som är allergisk mot alla sorters mögel måste akta mig väldigt noga för fuktskador och många små hus i Brooklyn må vara söta, men de är i princip byggda av wellpapp och lasagneplattor i en stad där det blir uppåt 40 grader varmt med 80% luftfuktighet på somrarna.

Jag vet att jag kommer få jobba hårt och mycket, så jag vill inte att boendet också ska äta av min energi. Tvärt om behöver hemmet vara en oas där jag kan hämta mig och ladda om. För detta krävs närhet till jobb, matbutiker och kommunikationer. Det krävs att det är tyst, en ovanlig lyx i New York, och det krävs att lägenheten håller bra klimat i de vilt växlande årstiderna. Det krävs att det är fräscht och mögelfritt och inte minst att området känns tryggt och säkert.

Vi kommer förstås ha gäster emellanåt. Alla, med ca 0 undantag, som fått veta nyheten har hittills utbrustit att de vill komma och hälsa på. Det hade kanske jag också gjort, men vi ska inte driva något vandrarhem. Våra respektive familjer får första tjing och därefter nära vänner, men vi kan inte ha gäster varje månad, vi kommer inte orka. Vi vill ju hinna uppleva staden själva också. Men hur som helst vill vi i alla fall ha en tvåa så att vi har ett separat sovrum där eventuella gäster får sova i vardagsrummet. I USA kallas det one bedroom, medan en svensk etta kallas för studio.

Ett sista krav är att vi måste kunna ställa upp högtalarna på något bra vis, för musik är det absolut viktigaste fritidsintresset vi har. Alldeles för små lägenheter eller för smala rum går bort, jag vill ha en vägg som är en bit över 3 meter åtminstone, helst över 4.

Med den här kravlistan står det ganska klart att jag inte kommer billigt undan med boendet. Ska jag ha nybyggt och fint men billigt hamnar jag minst en timme från jobbet, ska jag ha nära och billigt får jag bo i fuktiga ruckel, ska jag bo i rätt område men fint så blir det dyrt. Det sista alternativet är egentligen det enda rimliga tror jag, så en smärtgräns har dragits kring 20000 svenska kronor i hyra. Då ska man veta att det finns hyreslägenheter i New York för 300000 i månaden… På riktigt.

Standard