Att skapa ett helt nytt hem

Alldeles oavsett hur det går med vår panikframkallande beslutsångest kring lägenheterna så återstår också utmaningen i att fylla hemmet med allt man behöver. Vi fick inte med oss en enda pryl utöver datorer och hörlurar när vi åkte hit och det vi förberett att skeppa över från Sverige är högtalarna, D/A-omvandlaren, hemmaservern och en router. Allt annat, från soffa till stekspade, ska köpas nytt.

Förutom att det kostar en massa pengar så är detta en väldigt angenäm utmaning eftersom man får tillfälle att uppfinna sitt hem och sin stil från grunden. Jag har fantiserat länge och väl om att verkligen hitta den ultimata av allting och tänkte rent av att jag skulle ha en kategori på bloggen som skulle heta Världens Bästa Allt där jag nördar loss om allt från vitlökspressar till grendosor. Det här är ju nämligen staden där allt finns, så varför inte frossa totalt i det här utbudet och ge varje detalj av det nya hemmet superfokus?

Men jag tror inte det går. Anledningen till att Världens Bästa Allt inte kommer bli en bloggkategori är att utbudet här är så totalt överväldigande oöverskådligt. Inte ens nu när jag mestadels är ledig hinner jag kolla upp en enda pryl så noga som jag föreställt mig. Det finns kanske också bättre saker att lägga tid på i New York än att turnera runt i alla hundratals köksbutiker bara för att hitta världens bästa visp. Dessutom behöver vi konservöppnare, saxar, dammsugare och allting annat i vardagen redan nu, så jag kan inte vänta 3 månader med att köpa toalettborste bara för att jag vill researcha fram den ultimata tvättkorgen först.

Så vi har varit till Ikea igen. Jag vill verkligen inte att detta nya hem ska kännas Ikea men en plastslev och en liten skärbräda går väl an. Sen kommer man förstås ändå hem med tre kassar prylar och ett kvitto på flera tusen kr, precis som vanligt. Ikea-pryttlar är ju sällan dyrare än att man kan byta ut dem om ett halvår utan att känna sig allt för slösaktig. Möbler och mer synliga saker ska vi ändå försöka investera i med lite mer möda redan från start, så de får vänta tills vi flyttar ur vår möblerade sublet.

Jag signade upp för Amazon Prime så en del saker beställer vi där. Sjukt smidigt nu när vi dessutom är i en byggnad med ”door man”, eftersom vi inte behöver vara hemma och ta emot leveranserna. I stället får man ett artigt ”there is a package for you sir” när man vinglar in på kvällskvisten och man slipper baxa hem en strykbräda i tunnelbanan.

I dag rev jag av en liten turné genom Manhattan för att kika på soffor och ett par småprylar vi skippade på Ikea. Det som slår mig är att även om jag hittar en riktigt fin soffa med superbra tyg till rimligt pris så blir jag inte eld och lågor eftersom jag redan vet att det nästan säkert finns en ännu bättre/finare/smartare/billigare rackare någon annanstans. Men även om jag hittar den så kan jag inte veta att det inte finns något ännu bättre, och den här Heisenbergska osäkerheten gör att det ultimata inte går att hitta. Man får bara kriga vidare tills man inte orkar mer, slå till på det bästa man lyckats hitta dittills och hoppas att att man slipper ångra sig. Man kan i alla fall vara trygg i att det inte är utbudet som sätter gränserna här.

Standard