Ett år i New York

A photo posted by @ukiro on

 

För en vecka sedan i dag är det ett år sedan jag satte fot här med ett visum i passet. Ett år som New York-bo.

Så vad har hänt under det här året då?

Lägenhetsjakten slutade av allt att döma bra, men sedan har det varit en väldigt tålmodig väntan på att ha råd att köpa alla pryttlar man behöver, från soffa till stekspade. Att få börja om från noll och forma ett nytt hem är fantastiskt lärorikt och jag tror min kunskap om (och smak för) heminredning har uppdaterats avsevärt under det här året. Än är vi inte klara heller: Det fattas fortfarande ett skrivbord, mattor, byråer och en mer permanent ersättare till våra tillfälliga nödstolar. Vi har i alla fall fått högtalarna på plats, så nu känns det som ett riktigt hem.

Jobbet har varit bitvis otroligt slitsamt, 2014 går till historien som ett av de tuffaste åren i mitt liv även om det inte vore för flytt till ett helt nytt land. Det har (med nöd och näppe) gått an ändå, men det är tydligt att 2015 behöver bli lite mer strukturerat för att det här ska vara hållbart eftersom fritid, träning och socialt umgänge har varit nästan totalt frånvarande under det här året. Har jag inte tid att ta del av något av det som gör New York en så fantastisk plats kan jag  ju lika gärna bo i Njurunda.

Kontoret har varit lite av en kompromiss där vi delat yta med två andra bolag. Utan ett eget, ordentligt kontor känns det inte som att gå till ett riktigt jobb, och nu efter ett år börjar jag vara trött på den känslan. Lyckligtvis har vi en egen vrå på gång nu, dessutom på promenadavstånd hemifrån så jag slipper den infernaliska boskapsvagnsträngseln på L-linjen.

Det jag kan sakna från Sverige är mest triviala saker, som svenskt toalettpapper i stället för det sockervaddsporösa Buttericks-papper de kör med här, eller att man alltid listar näringsvärden per 100 gram i Sverige medan amerikanerna har ”per serving” vilket aldrig är en rimlig mängd och som varierar mellan alla varor. Men förstås också familj och kompisar, även om jag hunnit träffa de flesta åtminstone en gång under året. Sist men inte minst saknar jag Martins Gröna, världens bästa lunchrestaurang. Jag har hunnit bli 100% vegan sedan flytten hit, delvis för att det är lite enklare här, men Martins mat kan ingen mäta sig med.

Skulle jag flytta tillbaka till Stockholm nu skulle jag nog sakna en massa saker jag inte fullt ut inser att jag uppskattar här, men bland de mer uppenbara grejerna finns förstås den genomgående känslan av den direkta tillgången till allt man någonsin kan tänka sig, den ogreppbara elektriska energi som all stadens aktivitet dansar ovanpå och känslan av att vara i hela mänsklighetens epicentrum.

När vi promenerade över Williamsburgsbron här om veckan slog det mig att jag verkligen känner att jag bor här nu, att den här staden är mitt hem. Det känns inte tillfälligt, trevande eller främmande. Jag bor i New York i både kropp och själ, och jag trivs väldigt bra med det. Så vi kör ett år till.

Standard

2 tankar om “Ett år i New York

  1. Caroline says:

    Hej! Har hittat hit av en slump, vi är också i den ålder då ”man” ska skaffa barn. Har ända sedan jag besökte NY för första gången velat bosätta mig där för en tid. Men varken jag eller min man har väl egentligen yrken som vi kan kan glida på, jag är sjuksköterska och alla dess tester mm för att arbeta som det där skulle inte vara värt det speciellt om det bara är för ett år. Är det lätt att plugga där? Vad kan du annars rekommendera? Var det stjärnklart för dig när du bestämde dig för att bo där, att det var detta du skulle jobba med där?
    Med vänlig hälsning, Caroline

    • ola says:

      Hej Caroline! Ledsen att svar tog tid. Jag vet inte riktigt hur lätt det är med studier men kommer man in på en skola här så har jag förstått det som att visumet inte ska vara något problem. Det man ska tänka på är väl att det är dyrt här så studielånet räcker inte så långt. I oktober varje år kan man registrera sig för ”The Visa Diversity Lottery”, ofta kallat green card-lotteriet, och vinner man där får man jobba fritt i USA. Jag har dock inte vunnit än.

      Angående jobbet så kan jag nog inte så mycket annat än reklambranchen, så jag tänkte aldrig att jag hade ett val kring vad jag skulle jobba med. Det jag gör är ju att etablera ett NYC-kontor för samma arbetsgivare som jag hade i Sverige, så eftersom visumet är bundet till det projektet är det ingen direkt mening att fantisera om andra jobb.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>